emmapb

Tjo!

 

Tänkte berätta lite om vad som händer i mitt liv just nu och lite om hur jag mår och sånt.

 

I januari gick jag runt och var stolt över mig själv att jag hade kommit så långt i mitt liv på så kort tid. Sen bara några dagar in i februari blev jag typ av med mitt heltids jobb och sen bara några dagar innan jag fyllde 21 så hände de en annan sak som gjorde att jag valde att flytta hem till mina föräldrar igen. Jag har förlorat en vän också. Han som jag alltid skulle kunna prata med men han fanns bara inte där längre och vill tydligen inte erkänna de heller så jag skiter i de och orkar inte bry mig om de längre heller.

Så nu är jag tillbaka på ruta ett som jag har vart så stolt över att jag har kommit ifrån.

 

Så mitt liv just nu ser ut så här. Jag delar rum med min syster och hennes dotter hemma hos mina föräldar. Det är jag glad över för att det är dom människona som aldrig sviker mig och alltid står vid min sida oavsett vad. Jag jobbar extra på Coop på lördagar och nån dag i veckan då och då. Jag är glad över att jag har något jobb så att jag åtminstånne kan betala mina räkningar. Jag var även på arbetsintervju i måndags som jag tycker gick ganska bra och jag får svar i slutet på veckan om jag får platsen eller inte.

 

Jag har fortfarande mycket att vara glad över men jag känner mig inte glad. Jag vaknar vid 7-8 på morgonen går upp och äter frukost och sen går jag och lägger mig och sover igen. Vaknar igen vid kl 12 och går upp och äter lunch och sen håller jag mig vaken till kl 22 då jag går och lägger mig igen. Under hela tiden är jag trött och aldrig riktigt på humör för något. Jag har inte gått ut för att hitta på något kul på flera dagar och jag har knappt träffat eller pratat med några vänner.

Idag gick jag ut och skulle lämna en bilbarnstol till min syrras kompis och på vägen in igen så gick jag och kollade på marken och tänkte "De är snö på marken så att man inte ser isen som ligger under. Om jag skulle halka nu skulle jag kunna ta mig upp?". Svaret jag kom fram till var att jag skulle nog inte ta mig upp efter det. Jag vet inte om jag skulle vilja ta mig upp. Jag skulle nog bara ligga där och titta upp mot himlen.

 

I morgon ska jag följa med min syrra som barnvakt på en plåtning tror jag och då får jag komma ut lite och då mår jag förhoppningsvis bättre. Ist för att jag ska sitta inne med massa tankar i huvet som inte gör mig någon nytta.

 

Men de är typ såhär de går i mitt liv nu och typ såhär jag mår. Inte så kul med de blir väl bättre som alla alltid säger att det kommer. Jag vet att de kommer bli bättre men jag orkar bara inte kämpa för det nu. Mest av allt skulle jag bara vilja ligga i en famn och sova bort allt. Bara känna att det är okej för mig att bara få vara, inte behöva tänka nu måste jag göra de och tänka på de och se till att de blir som de ska och bla bla bla.   

 

Så jag kan nästan sätta pengar på att om ca en eller två timmar så kommer telefoner att börja ringa med oroliga släktingar och föräldrar med frågor. Jag är bara lite deppig och låt mig få vara det. Jag kommer må bra igen nån gång.

 

Juste jag glömde hur de gick med killarna också. Vissa killar vet inte hur man använder de dom har innaför pannbenet eller så har dom helt enkelt inget där. Alla killar är verkligen inte så men vissa som jag stöter på är så. Jag skulle kunna sitta i flera dagar och berätta om hur vissa killar har behandlat mig men jag ser ingen mening med det för jag mår inte direkt bättre av de. Men jag lever fortfarande på de lilla hoppet om att någon nån gång vill stå ut med mig.   

 

Nu vet ni iaf.

 

Lägger upp en as bra pepp video som får en att få lite hopp och le.